84
vara till badgästernas stora belåtenhet. Det är rätt väl att slippa höra några ledsamheter, då man så här kommer till städerna. Flera ekipager voro nere vid landgångsbryggan, för att taga emot passagerare och föra dem till, Gud vet hvilka ställen i grannskapet. En af passagerarne, en frodig och välmående fru, skulle transportera sin lilla förtjusande hund i land, men hade den oturen att se sin älskling trilla från landgången i sjön. Det blef en förfärlig uppståndelse, och jag tror frun dånade. Det lilla kräket försvann i djupet. Klock, klock, klock!
"Jeg hörte den ej skrige,
Jeg den ej hörte klynke.
Den kunde ikke stige —
Og saa maatte den synke.!
Den lille badgästen kom likväl sedermera 1 land, till stor fägnad för egarinnan, som, Gud ske lof, snart hemtade sig från sin förskräckelse. En ung man, som skulle resa på kondition och hvars åkdon väntade, var den lycklige räddaren. Apropos kondition och den unge mannens afresa, föll mig i minnet följande versstump, som jag sett eller hört på något ställe.
"Ack, på kondition blir man ej fet,
Ej tas examina, ej läsas pensa.
Der läses i katkesen: Hvad är det?
Der hör man pojkar deklinera mensa.
Och dagen om gör rottingen sin dans.
Man kan ej nästan klokare använda'n!
Ty hufvudsak vid pojkars tukt-och ans
Är att man börjar uti rätta ändan."
