101
ett par hvita skaklor, under det att hon sjelf höll honom om halsen lika trofast, som om det varit hennes egen lilla förtjusande gubbe.
Sedan vi vexlat några ord och skrattat för resten åt det snarlika i vår situation och det löjliga i vårt möte, fortsatte vi vår väg åt ömse håll; men å vår sida kunde vi ej underlåta att en och annan gång vända oss om, för att se, huru bruden såg ut på andra sidan. Med en stor paraply, som hon höll öfver sig, tog hela gruppen sig rätt komisk ut, antingen man såg den framifrån eller bakifrån.
Vi hade nu ej långt qvar till prestgården. Presten stod på trappan, då vi nalkades.
"Söta karl!" ropade patron Schmidt, "öppna salsdörren och bed oss för all del vara hjertligen välkomna!" Presten öppnade dörren på vid gafvel under skratt och bugningar. Undertecknad stäldes, enligt löfte, midt på golfvet, torrskodd och till alla delar väl konserverad, och under uppsluppen munterhet beskrefvo vi vårt möte med skogsbruden samt deltogo sedan med strykande aptit i pastorns uppdukade ungkarlsmiddag, på hans lilla, trefliga, till natur och läge alpartade Ramsmora.
