109
På himlen månen ut sig vackert tog
Och höll mot molnet silfverblanka hornet.
Jag minns ej hälften af hvad skönt jag sett,
Då jag gick hem emellan tolf och ett.
4.
På morgonqvisten tog jag afsked af
Kung Göstas park och trefliga hotellet
Och gick ombord? Jo, pytt! jag mig begaf
På landsvägs-äfventyr i vagn i stället.
Jag kände nog att jag på hjul och naf
Behöfde skaka om det gamla skrället.
Man vet hvad kroppen uti anspråk ta's,
Då man som resande går på kalas.
Det var en landsväg, ypperlig som få,
Och det var derför jag den vägen väljde,
Fast dammet tog sig för att då och då
I munnen kila med, hvar gång jag sväljde,
Jag äng och åkrar såg med kråkor på
I sådan myckenhet, att det mig qväljde:
Ett traskigt byke, till uppsyn och skrän,
Det fulaste jag vet bland fjäderfän.
Jag många kyrkor såg naturligtvis,
Som öfver riket rågfält syntes gapa
Och bruna ungar, nästan i chemise,
Som ville sig en liten grindslant kapa.
