110
Ett Mars-fält såg jag ock, der exercis
Ta'r hand om bönder, för att hjeltar skapa.
Nu stod det öde — det var bara nöt,
Men ingen militär på Utnäslöt.
Jag Strömsholms gamla kungaslott besåg,
Der Karl den elfte älskade att jaga;
En konst, hvars storhet alltid deri låg
Att djur för nöjes skull afdagataga.
Nu borgen öde står vid Kolbäcks våg,
Der ångfartygen fram ock åter draga
Och vattenmassan jemt i sin kanal
Ur Galten rinner, som är kolossal.
Men här var icke längre tid att bida;
Jag flög, så fort jag kunde, hit och dit.
Man nödgas pusta dock en smul, så vida
Man ej skall stukas i hvar enda bit.
För korpulent och gammal till att rida
Gaf jag på båten hela stuteri't.
Och utomdess, för andra små intressen,
Kom jag ej dit: förlåt mig det, von Essen!
Jag kosan stälde till hotellet ned,
Ett godt hotell, som ni kanske ej vänten!
Kronfogdar gjorde jag bekantskap med,
Och annat folk med goda traktamenten.
I glam och glädje tiden sedan skred
Och jag blef bror med sjelfva Intendenten;
Och nära var, att, 'oskuldsfull och ren'
Jag kommit in i pröfningskomitén.
