113
Men presten messade derinnanför
För öfnings skull till kommande högtider.
Jag bultade, men nådens dörr var låst,
Och jag fick stå derutanför i blåst.
Af kyrkans inre såg jag ej ett dugg,
Och med mitt öde fick jag mig förlika.
Pehr Frestare[1] jag såg uti en glugg,
Hvari jag obligerades att kika.
Jag till hotellet gick och fick en mugg
Och såg ett konstigt äppelträd tillika,
Och hörde i bersån vid glasens klang
En ganska vacker sång af Patron Lang.
6.
Jag rista vill i hast min sjette runa,
Och den skall bli en ganska vigtig bit.
I thy jag vill för läsarn utbasuna
Hvad jag har tegat tyst med ända hit:
Jag ville titta in till Eskilstuna,
Men saken var, att jag kom aldrig dit.
Det går ej som man vill; men det är felet
Att ödet har sitt finger med i spelet.
Ty ödet är ett djupt mysterium,
Hvars skildring ej lär höra till det lätta,
- ↑ Pehr Frestare = Carl XI:s lifjägare.
