121
Vid Skomakarn, en liten glad fyr, togs afsked af
skärgården. Musiken spelade. Ålands haf öppnade sina
portar. Det var lugnt i Neptuni rike. Med litet besvär
hade man kunnat se hans thron på botten i det
spegelblanka vattnet. Annars är den på 1780-talet beskrifven
af en skald på följande åskådliga sätt:
"Hans thron är byggd af vatturika skatter
Med musslor öfverallt och snäckors prål besatter.
Från ofvan ända ned med perlor af kristall.
På trappan perlemor, på sätet guldet skiner,
Kring thronen hvalar stå och sprutande delphiner."
Ångermanland, som är ett utmärkt fartyg, har äfven en präktig matsalong, hög och luftig som gamla Valhall. Fläsk fanns här äfven, och glada Valkyrior saknades ej heller, som kredensade det skummande ölet. Man åt med smak, och en god aptit följer alltid med ett godt och stilla sjöväder. Aptiten är annars, säger någon författare, ingenting annat än ett naturens konstgrepp, som påminner oss att, när tiden är inne, lägga mera bränsle på lifvets härd.
Fyrfartyget Grundkallen helsades i förbifarten med musik af den outtröttliga och förträffliga sextetten. Kommendanten Råberg visade sig på däck med sin familj och gaf oss sin afskedshelsning; Natten var angenäm. Månen, den blonda Phoebe, sken med underbar glans som en vacker illustration i naturens stora praktbibel. Synd att den skall vara obebodd. Der kunde man få en
