Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 5.djvu/139

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

135


Stöde kyrka står vid elfstranden. Vid Stödesjön går en ångbåt, hvarpå resande och äfven andra menniskor kunna från Hemgrafven komma ända till Hammar i Torps socken.

Torpshammar med pappersmasse-fabriken försvann för mina blickar i den sena qvällen. Tiden är dyrbar. Jag ilade till Torps prestgård och kom just lagom för att smörja mig med delikata släpärter och jordgubbar samt med mycket annat smått och godt uppfriska min genomdammade lekamen.

"Att vara välkommen," säger någon författare, "är det första vilkoret för ett gladt åtnjutande af det som kokerskan sedan kan åstadkomma i köket. Den gåfva, som gifves åt hjertat, öfverträffar den som gifves åt magen."

Torps prestgård, väl byggd och underhållen, ligger täckt belägen vid landsvägen och är derför lättvindig för resande att kila in på. Utsigten är storartad öfver Ljungan och den bördiga och välbyggda bergsbygden. Kyrkan ligger nedanför prestgården vid elfkanten. Vid Torp finnas postkontor, apotek, gästgifvargård och Guds gåfvor med handelsbodar. Getberget var min favorit-titt om dagarna. Jag gjorde visit på ett statligt herresäte i trakten, ett slott i Medelpad, tillhörigt en gammal skolkamrat och vän till undertecknad. Patron Huss på Johannisberg ha ni väl hört talas om? "Hitintill skall du gå och icke vidare" — och Johannisberg blef vändpunkten på min resa i Medelpad.

Jag tog afsked af Torps prestgård och återvände till Sundsvall igen, samma väg jag kommit, med den förändring likväl, att Ljungan höll mig nu sällskap på högra sidan, alltid lika vänlig och förekommande.