Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 5.djvu/140

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

136


Hvad prestgårdar äro för präktiga ting,
Då man landsvägen far för att se sig omkring.

För husrum och kost har man föga besvär,
Då prestgårdar finnas till hands här och der.

Och prestgårdar har jag väl sett en mängd,
Men aldrig jag sett någon prestgrind stängd.

Man frågar ej först, man kör bara in,
Och strax ser man presten på trappan sin.

En vidöppen famn utaf presten oss räcks,
Och tuting vi få, i fall klockan är sex.

Om morgonen tas man emot lika ömt,
Och frukost man får mycket förr än man drömt.

Och kommer man dit omkring middagstid,
Då motser hvar kyckling sin eviga frid.

Och sedan man middagen stigit ifrån,
Så kan man i hängmatta smälta Gudslån.

Och vill man i duschen se'n två sig hvit,
Så kan man med Guds hjelp få ny aptit.

Och mättad man blir, om än glupsk som en korp,
Det har jag erfarit hos prosten i Torp.