145
Hasselbacken.
Statt upp och sjung och sitt ej der och sof!
Och låt oss höra något, som oss gläder!
Jo, Hasselbacken öppnats, gudskelof!
Nu kan man hoppas att få vackert väder.
Det ser man alltid och har alltid sett,
Fast afund stundom gör en knyck på nacken,
Att det är tungt i luften allt i ett,
Så länge det är stängdt på Hasselbacken.
En vänlig blick af solen eller mån'
Vi ej sett till på hela långa tiden:
Hvar kom i hast vår Kalle Vinter från,
Och denna snö, som glänser som ett siden?
Man fenomenet ser och gläds igen
Att kunna snygg få gå om vad och klacken,
Och skälet är ej något annat än
Att man har öppnat uppå Hasselbacken.
På rusk och blöta såg man ju ej slut,
Och dag från dag så blef det immer värre:
Hur såg det inte mörkt och kusligt ut
Blott några timmar se'n, om inte färre!
For ej en stormvind fram uti sitt lopp,
Som om det varit sjelfvaste kossacken?
