146
Tro ej, att stormen nånsin slutat opp,
Om ej man öppnat uppå Hasselbacken.
Och jag kan ge er fler än ett bevis,
Om blott detaljerna I rigtigt fatten,
Att Nybroviken ej kan skaffa is
Och Djurgårds-vattenledningen ej vatten;
En skald kan lika litet tänka klart
Som våra tjenstemän i alla facken,
Och ingen riksdag kan få någon fart,
Förr än man öppnat uppå Hasselbacken.
Vår hufvudstad var dyster som en graf,
Om ej den satsen tyckes er för löjlig;
Vår Djurgård ville ingen veta af,
Der ingen trefnad tycktes vara möjlig.
Ej fanns en krog för statsman och prelat
Att kila in på med kraschan på fracken;
Ej heller fanns det någon skaplig mat.
Förrän man öppnade på Hasselbacken.
Nu gläds och tycker hela verlden blott,
Att det bör bli en liten spets på föret.
På Munkbrofruarna kan skönjas godt
Hvad som i hast har ångat upp humöret.
Jag tycker sjelf, att lifvet har fått vigt
Och ej är blott som myrans uti stacken,
Att jordens glädje ej är någon dikt,
Se'n man har öppnat uppå Hasselbacken.
