151
Då man är poet.
Då man är poet, är man befald
Att tillika kalla sig för skald.
Det är dagsens sanning, och det vet
Hvarje skald så väl som hvar poet.
"Himlaburen" bör han väl också
Ej af titlar mindre ha än två.
Då man är poet, är knuten den
Att man har Apollo till sin vän.
Han är alla skalders principal,
Fast han ej är mycket liberal.
Alltid knappt åt skalderna han delt.
Han är fattig kanske: han har spelt.
Då man är poet, har man pegas,
En förflugen häst af vingad ras.
Diktens verld på den igenomfars:
Skalden har ej annat ekipage.
Rida skall han, ofta blir han öm.
Hjuldon duger ej, det stör hans dröm.
Då man är poet, är fantasi
Just den luft, som man skall lefva i.
Och för sångens och effektens skull
Skalden fått en lyra utaf gull.
