Hoppa till innehållet

Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 5.djvu/156

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

152

Utan den törs ingen slå sig på
Diktens konst och lefva i "det blå".

Då man är poet, skall man en tripp
Ta emellanåt till Aganipp
Annars blir det skaldens säkra dom
Att hans sång blir torr liksom hans gom.
Mången tror, han gör det mest derför
Att få pussa sångens vackra mör.

Då man är poet, skall man i sång
Lefva dagen om och natten lång.
Döden kommer sen helt visst till slut
För att blåsa skaldens lampa ut.
Men det har han ingen ting just för,
Då man blir odödlig, när man dör.