168
Min pegasus.
Min pegasus är gammal nu och trög
Och flyger ej som fordomdags han flög.
Hans ben har styfnat, vingarne gå trögt,
Han kommer ej från jorden mer så högt.
I skyn han gör ej sina glada puts:
Han håller sig vid jorden som en struts.
Det var en tid, jag minns den som i går,
Då pegasus var i sin ålders vår.
Då flög han ofta ledigt härifrån
Och tog sin hötapp mången gång i mån'.
Och dertill hade han de bästa skäl.
Då han i moln och månsken mådde väl.
För sferernas musik han dock var skygg:
Jag hade svårt att sitta på hans rygg.
Men om jag fallit, lugnades jag med,
Att jag i mjuka molnen trillat ned.
Det gick i rymden ofta på sin hals,
Och stundom visste jag ej till mig alls.
Jag skulle ansett som en stor favör,
Om jag fått spänna Carlavagnen för.
