Den här sidan har korrekturlästs
193
Och jag tänkte: "0, att
Jag på rapphöna satt
Och fick sköta min töm!"
Och att nu ett tu tre
Hoppa ur min kupé,
Var min ögonblicksdröm.
Men det var ej så fatt,
Ty jag satt, der jag satt
I mitt eviga hörn.
Som med fångskjuts jag gått
Satt jag liksom för brott
Instängd af konduktörn.
Och min irrande blick
Knappt ett ögonblick fick,
Der jag satt inom lås,
Här och der af natur'n
Se en skymt genom bur'n.
För hans skull den filur'n,
Konduktören, förstås!
Finns det någon idé
I en jernvägskupe?
Ingenting får man se:
Man far fram som en vind,
För natur'n som en blind
Öfver bro, genom grind,
Genom berg som en pil,
Genom skog som en il
Far man mil efter mil
Sehlstedt. V.13
