Hoppa till innehållet

Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 5.djvu/209

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

205


Nordvesten bet och slet i stång och tåg,
Och som en spruta var hvarenda våg.

Kaptenen, döf för vind och böljors hot,
Stod som en varg och grinade emot.

Det ser man, att man umgås kan med fan
Och vara lugn — om man är bara van.

Tisdagen den 28:de gingo vi under hyggligt väder med 9 knops fart. Dagen tillbragtes med läsning, musik, prat och ätning. Is syntes här och drr drifva omkring i det öde hafvet. På qvällen syntes en fyr, som jag tror hette Ekholmen. Löjtnanten bjöd på karavanthe, som han hade med sig. Månen roade sig med att försilfra vågtopparna, så många han kunde få tag uti.

Månen är min bästa vän:
Gammal kärlek aldrig rostar.
Ingenting hans vänskap kostar,
Aldrig han mig svikit än.

Tyst han går med lugn och sans,
Som det höfs en vakt om natten,
Och jag vågar nästan att en
Punktligare aldrig fanns.

Älskar att på fredlig fot
Jemt sin pligt mot jorden fylla.
Ingen honom kan beskylla
Att ha gjort en mask emot.