Hoppa till innehållet

Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 5.djvu/210

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

206


Titta hur han vandrar der
Uti ljus och klarhet bara.
Tänk hvad månljust der skall vara,
Då det är så månljust här.

Gerna jag med honom böt,
Der han går i molntulubben:
Herre Gud, hvad han är söt,
Den som finge pussa gubben!

Under natten passerades Hogland. Isbitarne dansade omkring oss, och emellan dem visade en och annan sjel sin svarta trindskalle på morgonqvisten. Från en liten ångbåt kom lots ombord för att be oss vara välkomna till Kronstadt. Han talade bra svenska, men bröt ännu bättre på finska.

Så kommo vi in uti Kronstadts hamn
Och fingo tulltjenstemän se.
Vi måste uppge våra ärliga namn
Och oss underdånigt bete.
De nogsamt sågo i papperen ner
Och sedan på oss och kapten,
Det gör ingenting att jag biktar för er,
Att vi darrade på våra ben.

Och se'n de förseglat vår packning med bly
Och fått sig en rafflande sup,
Då kände man sig som en menniska ny,
Då de knallade ned i sin slup.