217
Snart svenska böljor skölja
Vår köl med lif och lust!
Farväl du finska bölja,
Farväl du finska kust!
Det gick som en dans öfver Östersjön, och då vi kommo in till Sandhamn, sågo vi till vår stora glädje att tullflaggan var hissad i topp.
Så ser jag dig, min gamla klippa åter
Ett tjugutal af år jag larfvat här
Och tullomhuldat skepparfenomener
Och sugit musten utur mager strömming,
Tills ej elf jag magrat som en fångad mas,
Som strandsatt blickar på sin klippta vinge,
Och ser med sorg mot rymdens fria ban.
Hur kan man sätta bo uppå en ö
Med två mils vattenväg till fasta landet,
Då man ej stöflar har som Lunkentus
Och ej som Ragnar vattentäta byxor! —
En Lunch intogs, då vi passerat Kanholmarne. Någon anmärkte, att man alltid bör sitta, då man tar aptitsupen, ty då får man aldrig röd näsa. Den 8:de Maj gick Piteå triumferande in i Ladugårdslandsviken och landade vid Sillhafvet.
Och när klockan var tre och på Skeppsholmen slog,
Kom en tullkarl och ömt tog oss an.
Och ett moln öfver sällskapet hastigt sig drog,
Då vi togo farväl af hvarann.
