28
Snöfallet den 11 Febr. 1872.
Jag älskat snö och is så långt jag mins,
Allt från min barndom i den höga norden.
Och jag vet icke någonting, som fins
Så snyggt och propert till kostym åt jorden.
Ej heller tror jag, att en trådsort spins
Mer jemn och superfin än snöns är vorden.
Som i urminnestid, så är den än:
Se här ett nystan, var så god och känn!
Är den ej näpen denna lilla boll,
Så silfverren och glänsande som siden,
Och som man länge kan ha i behåll,
I fall han inte smälter under tiden!
Ty han sensibel är för all kontroll,
Och mycken kärna fins ej heller i den.
Men han är vacker till att se uppå
En vinterdag — och det är vackert så.
Naturn är god och vet nog hvad hon gör,
Hon visste redan det, när allt var kaos.
Hur det såg ut den tiden, mig ej rör,
Och all vår forskning blir — att vi bedra oss.
