42
bofinken.
Jo, fan heller, herr poet! Jag for till Upland på höstkulan. Hvad jag skulle dit, vet jag inte. Alltnog! jag kom att söla med min sydländska resa, så att jag öfverraskades af vintern. Ni skall få höra mitt missöde:
Jag i Södern brukat vara,
För att öfver vintern bo.
När i höst jag skulle fara,
Frös jag in i Rotebro.
Jag väl nämna ej behöfver,
Att jag frös och svalt som sju;
Men nu är den sorgen öfver:
Tytteri-tytteri-tytteri-tu!
Jag har nu kommit till Djurgården, till mitt gamla sommarnöje och alla sångfåglars förtjusning. Snyggt och propert, förstås! och en vårsol, som är kunglig och oförliknelig. Ack, herr poet!
Gudskelof att solen gassar
Och all våren kom en gång!
Jag vet ej en bygd, som passar
Bättre än den här till sång.
Här skall jag i träden gunga,
Och här skall min lilla fru
Trifvas liksom jag och sjunga:
Tytteri-tytteri-tytteri-tu!
