43
en lärka.
Här är det ljufligt i luften att gunga,
Slå mellan himmel och jord några hvarf,
Titta på blommornas skiftande klunga,
Jubla och sjunga,
Hugga sig se'n en och ann' liten larv.
Himlen är blå
Som det blåaste siden.
Färgen också
Är äkta uti den:
Det kan han också ha tillgångar till.
Här skall i solen jag vingarna badda.
Här skall jag ladda
Näbben med sånger och öfva min drill.
en myra.
Jo, den är inte ledsen! En lätting till kropp och själ, som flaxar så der opp och ned i luften utan sysselsättning. En annan fattig stackare får släpa och träla hela dagen om, som allt hvad myror heter får göra.
poeten.
Ursägta! inte allt hvad myror heter. Jag känner en vinhandlare i stan, som kallas Myran, och han är, minsann, ingen fattig stackare, utan tvärtom tät och naggande god. För resten vet jag ej hvad du har med lärkan att göra. Låt den sjunga, som kan sjunga, och lägg dig ej uti hvad du inte begriper:
Hör du myra lilla!
Håll dig ej så illa:
