Hoppa till innehållet

Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 5.djvu/63

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
59

Och man vet äfven, hur
Hon sig jemt vara tyckt
Ett geni uti flygt.

Jemt är svalan på jagt
Ifrån början till slut,
Hvar hon fins i för trakt:
Än i trädtopp och häck,
Än i takås och knut,
Än kring källa och bäck,
Och åt böljorna ut
Tar hon stundom en lof
 Efter rof.

Svalan tål ej besök
Utaf falk eller hök.
Hon gör genast allarm
Och uttrycker sin harm
Med ett skrik och ett bång
Uti flygande sträck
Och så djerf och så käck,
Att hon blir på en gång
Alla roffåglars skräck
 Och förfång.

Liten knubbig insekt
Är för svalan konfekt.
Hon har ständig aptit
Och tycks aldrig bli mätt,
Och hon hugger hvar bit.