Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
60
Att i sekler hon väckt
Inom myggornas ätt
En ofantlig respekt.
När hon efter behag
Gör sin flygmaskin loss
Och vill ta sig motion,
Som hon också är van
I en varmare zon,
Far hon af som en pil
Genom rymdernas ban
Minst tvåhundrade mil
På en endaste dag:
Det kan ingen ännu,
Hvarken ni eller du
Eller jag.
Hon med menniskan trifs,
Och hon bygger sitt bo
Utaf långhalm och ler,
Som så älskligt beskrifs
Och jag gerna vill tro,
Fast jag ej mer än ni
Varit inne deri,
Fast vi bo vägg i vägg
Uti samma qvarter.
Der i djupaste ro
Lägger hon sina ägg
Med en hel ättelägg,
Som hon kallar till lifs
På sitt egna manér.
