64
"Jag står på alpens höjd,
Doft mullrar under mig fru Lindbergs kägelklot ..."
Nej så var det inte. Jag märker att jag äfven glömt "Bergvandrarn" af Atterbom. Kägelklotet, "hvars åska mig förskräcker", rullar oupphörligt der nere i Tivoli och bringar mig ur koncepterna. Kägelbanor äro störande inrättningar. Längre bort är det kanske fredligare, t. ex. här på öfversta tippen. Här har man utsigt som duger. Och så mycket menniskor der nere på Slätten!
"Himmel, hvad vimmel i berg och i dal!"
Bland Djurgårdens ekar och backar och berg
Och Bacchi lador
Gå menskorna ut för att skaffa sig färg
Och "lejonmerg"
I ryggbast, armar och vador.
Min vy är vidsträckt, som från en ballong:
Der ser jag Dockan.
Och långt öfver sjön hörs ett bingelibång,
Som hörs hvar gång
Som varfvet ringer i klockan.
På Lindbergs verkstad hörs hammaren
I Tegelviken,
Till fromma för oss och utlänningen;
Men Danviken
Har tystnat och hör till antiken.
Ett knick och ett knack hörs på Dockans strand
Der vågen skimrar:
