68
Sommarens förgänglighet.
Allt är förgängligt! så sjöng Salomo,
Och om det samma sjunger äfven jag,
Se'n stormen härjat sommarns vackra bo
Och Flora redan sett sin sista dag.
De bleka löfven multna uti sand,
Och hösten står med skogens ris i hand.
Allt är förgängligt! Det var hin till kung
Att tänka djupt! hans make aldrig fanns.
Hur än jag må till sångmön ropa: sjung!
Så blir min Visa aldrig såsom hans.
I domslut var han vis som alla Sju,
Och om det knep, han ungar högg i tu.
Allt är förgängligt! Ja, det är nog sant:
Vår sommarfröjd var som ett ögonblicks.
Nu finns ej flägt, som ej är på sin kant,
Mitt rosenstånd ej annat gör än sticks.
Och tittar jag mot dimuppfylda skyn,
Så blir jag våt om kind och ögonbryn.
Allt är förgängligt. Skogarnas musik
En ände tog i hast, då hösten kom.
En kråksvärm på sin höjd ger till ett skrik,
Och väg och stig vill jag ej tala om.
Hvar promenad är nu tilltygad så,
Att guttaperka-skor ej mer förslå.
