Hoppa till innehållet

Sida:Samlade dikter 1943.djvu/109

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Så vandra de, och blekna begynner aftonskyn,
men de glöda om hyn,
och sälla, dunkla riken stå upp för deras syn.

De mörades på kullen, de mötades vid ån
i det glimmande slån.
De kyssades så blygt, att de skämmades för mån'.


INTET ÄR SOM VÄNTANSTIDER

Intet är som väntanstider,
vårflodsveckor, knoppningstider,
ingen maj en dager sprider
som den klarnande april.
Kom på stigens sista halka,
skogen ger sin dävna svalka
och sitt djupa sus därtill.
Sommarns vällust vill jag skänka
för de första strån som blänka
i en dunkel furusänka,
och den första trastens drill.

Intet är som längtanstider,
väntansår, trolovningstider.
Ingen vår ett skimmer sprider
som en hemlig hjärtanskär.
Sällan mötas, skiljas snarligt,
drömma om allt ljuvt och farligt
livet i sitt sköte bär!

101