Och själv vill jag gå — fast en stackare stor
jag är inför den som i höjden bor —
med nacken rak under hatten.
Och samma lynne du nog förnam,
varhelst du gick fram
vid de stora älvarnas vatten,
från Långhedens mur till Salfjällets kam.
Och den som kan öppna med fromhet sin mund
och bedja en bön av sitt hjärtas grund,
han må väl önska:
Giv alla dem som vid älvarna bo
förnöjsam ro,
låt landet grönska,
men fyll det främst med mandom och tro!
Anm. Peder Svensson i Vibberboda nämnes som dalkarlarnes anförare i slaget vid Brunnbäcks färja.
UPPBROTT
De svarta skogarna mumla
som psalmsång kring fädernas lutande kors,
och dovt som en vakande humla
bak åsarna tonar Avesta fors.
Än vindspelet knarrar vid gruvan
och släggorna picka på hällarnas järn,
men spoven sover på tuvan,
och änderna vila på vilande tjärn.
112
