Hoppa till innehållet

Sida:Samlade dikter 1943.djvu/149

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

När häggen står i blomma,
är flickors längtanstid;
de argaste bli fromma,
den stramaste är blid.

Och tänk att på det hela år
den enda tid det är
då kvinnokönet röjer spår
av ömmare begär!

Så vill jag mig förnöja
den korta tid jag kan.
Kom, var min braxenmöja,
jag är en braxenman.

Vi leka under sunnanblåst
i sommarljusets sjö,
tills häggen ståndar röd av frost
och enen vit av snö.

Då darra himlens stjärnor
i kvällens nordanvin,
då spinna nejdens tärnor
sitt eget brudelin.


NU ÖPPNAR NATTGLIM SIN KRONA

Nu öppnar nattglim sin krona
i åkrarnas yviga korn,
och älgtjuren söker den hona
han vann med sitt stridbara horn,

139