Det femte fula F:et kan knappast skrivas ut,
men det har horn på knäna och osar svavellut;
och alla fyra F:n som här förut jag sagt,
de äga av det femte sin farlighet och makt.
ÄPPELSKÖRD
Kommen, flickor, höstvindsröda!
Jag vill ge er äppelföda
mot en ringa vedergällning;
kommen i den milda kvällning.
Alla trädens mjuka grenar
hänga tungt som fulla spenar,
vilja all sin sötma regna
för att snälla flickor fägna.
Redan står jag högt på stegen
böjer kvistar, svänger svegen,
medan sängarna inunder
prunka som ett rosenunder.
Och det myllrar under träden
ljusa kjolar, band och kläden;
alla nejdens blomster löpa
hit att mina frukter köpa.
Och jag skakar och jag knackar.
Runda axlar, linhårsnackar,
bröst som springa fram för käcka
få sig då och då en smäcka.
154
