Den här sidan har korrekturlästs
Giv mig på färden
en blick emellan darrande gardiner,
och jag vill bära glad ditt lov kring världen,
så långt som solen går och vinden viner.
Och hör oss, värld, som gillar och fördömer,
så snar att blommor eller stenar kasta.
Vi hava aldrig sökt vad du berömmer,
ej heller skytt vad du är van att lasta.
Du såg oss fasta,
till alla tunga offer redobogna —
när vi, de irrande, för alltid rasta,
giv andra stora namn, nämn oss de trogna.
163
