Sida:Samlade dikter 1943.djvu/180

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

 Men vi veta utav skriften
 huru Jona slapp ur griften,
se'n han drivit långt och länge uti havets vilda svaj;
 och här visas hur syrtuten,
 när som valen stängde truten,
vart beskuren och förvandlad till en något spräckt kavaj.
Och se här går Jona på den grönskande strand!
Hur han ler emot en skylt, som sticker ut på vänster hand!
 Och se här står han vid disken
 och begär en sup på fisken,
och jag önskar samma goda åt var yngling i vårt land.


JUNGFRU MARIA

Hon kommer utför ängarna vid Sjugareby.
Hon är en liten kulla med mandelblommans hy,
ja, som mandelblom och nyponblom långt bort från väg och by,
där aldrig det dammar och vandras.
Vilka stigar har du vankat, så att solen dig ej bränt?
Vad har du drömt, Maria, i ditt unga bröst och känt,
att ditt blod icke brinner som de andras?
Det skiner så förunderligt ifrån ditt bara hår,
och din panna är som bågiga månen,
när över Bergsängsbackar han vit och lutad går
och lyser genom vårliga slånen.

Nu svalkar aftonvinden i aklejornas lid,
och gula liljeklockor ringa helgsmål och frid;
knappt gnäggar hagens fåle, knappt bräker fållans kid,
knappt piper det i svalbon och lundar.

170