Den här sidan har korrekturlästs
I Tuna är gladare dagar,
dess knapar ha mättade magar.
Dess kullor ha kinder som skina,
och vört står i pannmur och tina,
I käre, nu given oss äta!
Oss lyster med konungen träta,
Och haver man intet i krävan,
så träter man svagt och med bävan.
Låt porsölet draga och jäsa!
Kung Gustav är vansklig att kväsa.
Hans mästermän äro så kvicka;
ty vilja vi mandom oss dricka,
Du skrivare, vässa din fjäder
och nedskriv vår klagan på läder.
Vårt utslag förnim och lägg ut'et,
men skriv något ödmjukt på slutet.
Stig upp med ditt kalvskinn på berget,
och läs, så det dånar i Sverget;
att kungen må höra dem tala,
de rådande männen i Dala.
Anm. ”Tuna knapar” (bergsfrälsemän) voro rika och myndiga kaxar.
174
