dem ger du hugg och slängar
och griper deras gods,
ja, reser hjul och stegel, att intet värre hände
i Kristian den tyrannens tid, som vi av landet sände.
Du svor oss, konung Gustav, med många dyra eder
att skydda våra fäders tro och våra gamla seder.
Nu böra vi om lutheri
och nygjord gudadyrkan
och se ditt stora rofferi
från klostren och från kyrkan.
Du tager ur förvaren
monstranserna och karen
och helga kvinnors skrin.
Nu dricka arga skalkar
ur helgedomens kalkar
de fromma munkars vin;
och hovmän gå i oblyg prakt
med sönderskurna kläder
och blåsa ut sitt gudsförakt
och nya lärdomsväder.
Nu, frukta vi, för sådant allt skall Herrens vrede falla
förhärjande och straffande på landet och oss alla.
Väl, konung Gustav, minnas vi vår vänskaps goda tider.
Vi veta du har trångmål själv och fiender och strider.
Om du gör frid med fädrens Gud
och flyr oss säd och boskap,
så sända vi dig kärligt bud
om huldhet och om troskap.
Av hunger ligger navlen
mot våra ryggebast;
176
