Den här sidan har korrekturlästs
Nu varm, välsignad sommar står
kring nejden där jag bor.
Bland skepling beta mina får,
bland mjölkgräs mina kor,
och solsken rinner i min råg
som honung och som smör
och glänser på min blanka hatt,
mitt ädla spanska rör.
Min rygg är rak och i mitt bröst
en mäktig yvan bor,
förty min ungdom är så sund,
min rikedom så stor.
Flyg, slagörn, över mina fält,
löp, kronhjort, i min park!
Som I min håg är konungslig,
högt farande och stark.
Du näktergal som vilar dig
i liljkonvaljedal,
ett budskap vill jag dig betro
om ensamhetens kval.
När sköna kvinnor vandra ut,
då sitt vid stadens tull
och sjung om rike ynglingen,
att han är kärleksfull.
I Salomos och Davids borg
en prisad hövding bor;
har han en dotter oförmäld
i all sin ungdoms flor?
178
