III
Jag vilar i vaggande armar,
vid hundstjärnans skimmer jag dansar.
Hör kattornas vinande tarmar,
se hästarnes flygande svansar!
Ett hundrade brudar med slöjan på svaj
fira var afton sin eviga maj,
hundrade majbrudar, aj, aj, aj!
Här spritter som blomster för ilen
vad länderna härligast bjuda,
de smärtaste vassrör från Nilen,
de fastaste midjor i Juda.
Av ljuvaste vällust i kammaren full,
knäpper jag rocken med knappar av gull.
Skåden dock brudgummen, lull, lull, lull!
Men het över hjärtat blir slöjan.
Små vänner, nu vilja vi rasta.
Se glittret av silver på tröjan
i skuggan som cedrarna kasta.
Kom, skönaste dotter av Farao!
Högt i mitt förstliga hus skall du bo,
floden skall vyssa dig: ro, ro, ro!
IV
Jag gick mig ner till stranden, det var en sommarkväll.
Jag hade druckit dyrbart vin men kände mig ej säll.
Jag hade flytt från balen,
som jagad ut ur salen
av mina egna pukors ljud med hån och öronsmäll.
180
