I morgon, kanhända; nu vila vi ut.
Jag löser mitt starkhetsbälte
och lägger mig själv för din fot som tribut,
en sömnig och håglös hjälte,
Jag stred för mitt hus, för dess folk och fä,
vår, sommar och höst utan vila,
Nu vill jag slumra loj på ditt knä,
som Simson sov hos Delila.
NY NORD
Vid en ungdomsfest
Du nordans friska anda,
din domning var allt för lång.
Höj upp din röst och blanda
din klang i de ungas sång.
För länge vi spelat och sjungit
de välska visor i moll
och glömt, hur det brusat och klungit
därovan från hemvindens håll,
Du ånga som gungande vilar
i skogarnas ensliga loft,
sträck ut som balsamiska ilar,
som milsvida skyar av doft.
För mycket förmultnat och unket
har länge fyllt våra bröst,
för länge var landet sjunket
i kväljande dimma och höst.
