Den här sidan har korrekturlästs
som bjuggstrået domnar
med glädje vid skördarens fot,
som örten om hösten välkomnar
sin vila i lök och rot…
Nu nejden står sval
i hämmat flor kring din bår,
ty månen, färglös och smal,
ännu i sitt kråknedan går,
och träden vaka
kring huset med ängslig blåst,
och tunnklädda knoppar skaka
i järnnattens blånande frost.
Nu står vår lust
till sommarens leende ny.
Skall jorden få must
och gro under nattvarm sky?
Skall sådden få börja
i tecknens behagliga tid?
Vi levande spörja och sörja,
men du är bärgad i frid.
Vi lyfta dig upp
och bära dig bort att bo
där aldrig en manande tupp
skall störa din morgonro,
På ren och vid dike
det viskar där fram du drar;
ett grönt och blommande rike
har mist sin herre och far.
265
