Ja, jag vill komma, snart, när hösten stundar,
vill se din hulda blick i gula lundar,
vill lära sitterspel och arior brumma
och läsa vers för dig, du månskensskumma.
Se'n vill jag någon lustig soldag kora,
då systern lett och gäckats allt för svåra —
för bägges bålde fader vill jag stånda:
”Giv mig din dotter, man, den solskensblonda!”
VILD KÄRLEK
Han låg på den skogiga åsen
och sov med kinden mot påsen,
en stryker av tattarsläkt,
och soln genom björkarnas springa
sken ner på hans bruna bringa,
den sällan en skjorta väl täckt.
Med kjol som till smalbenet räckte
en slinka av tattarsläkte
kom drivande, gänglig och tunn.
När pojken hon varsnade, log hon,
ett strå ifrån marken tog hon
och kittlade sakta hans mun.
Upp sprang han, kvick som en fjäder,
som om han av länsman fått väder —
24
