Så får jag stanna, så skall jag dröja.
Men panten vet jag som dyrt skall lösas,
och klart jag ser som ur remnad slöja
mot nya nådår, som ej få slösas,
Jag var ej mogen, jag var ej värdig,
ty nog jag lidit och nog jag njutit,
men ett står kvar, förr'n en man är färdig:
att skapa lycka ur vad han brutit.
DEN FLYENDE KUNGEN
Nyss var jag konung. Fredlös genom riket
jag flyr i dag, förhungrande. I diket
jag dignar, piskad av en hagelvind.
Omkring mig frodas tiggareranunkel
Jag trycker bladen hårt mot hand och kind.
Då drager giftet sårnad och karbunkel,
och när jag nalkas byn, står folk vid grind:
”Tvi, se en spetälsk”, kastar till mig bröd
och rymmer vägen för kung Skam och Död.
FATTIGMANSVERSER
I
STATARVISA
Jag sladdar och jag vältar,
jag piskar och jag kältar:
hej ox, hoj ox!
292
