Sida:Samlade dikter 1943.djvu/323

för kropp och själ ett foder.
Besitter du förråden, säj,
till denna dråpliga artsney?
Du ler ett sorgset nej.

O ja, Bellonas tid är snöd
för Aæculapii äring.
Nu gapar brist, nu grinar nöd
mot din förnäma näring.
O saftiga Johannesbröd,
som deltes här i överflöd!
O tamarind och manna,
o ipecacuanha!
På det jag själv må smaka kärv
och rapa fränhet och fördärv
med tidens mun, jag äskar:
försätt mig ett par bäskar!

Men finner du de vises sten,
som gör var oren vätska ren,
så hör med gunst på mitt förslag.
Den mänsklighet som är i dag
är sjuk, förblödande och svag
och full av skabb och värkar.
Tänk ut en tidens teriak,
ett rafflande statt-upp-och-gack
för detta lytta släkte! — Ack,
som i en syn jag skådar dig
(kanhända bäsken verkar)
förfärande, förskräckelig,
aptekare, aptekare,
med sid kaftan och blekare
än världens alla särkar.

311