Den här sidan har korrekturlästs
I MÖTETS TEMPEL
Det klingar som små muntra städ
kring alla träd,
där frosten smyckar salen,
och aftonvindens skyttel går
och väver vår
i skyar kring portalen.
Och aldrig smög ett år sin arm
mer rosenvarm
omkring det nyas skuldra,
och aldrig knöt en kväll mer huld
sin gördels guld
kring jordens vita huldra.
Med silverskaft av ekens gren
står månen ren
som Fröjas runda spegel,
som på ett flammigt pergament
med stjärnepränt
ett gyllne lackinsegel.
Jag står vid templets dörr och ser
hur jorden ler
mot bronsen, ung och fager.
Jag läser himlens skrift om frid,
i fridlös tid,
som en av österns mager.
323
