Hoppa till innehållet

Sida:Samlade dikter 1943.djvu/34

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

FLICKAN I GRÄNGE

Min flicka är hemma i Gränge
allt på en gästgivargård.
Nu ha vi ej råkats på länge,
och skilsmässans prövning är hård.

Jag spänner min häst i kvällen
för släden med renhud på karm.
Jag sitter så varmt i fällen
som vid den kärestas barm.

Du kråmar dig sturskt, min fåle,
ej foran i dag du drar,
och kvick och blank som en stråle
du fram genom natten far.

Ej villa oss mörka skogar
med gruvhål och travar av ved;
ej hejda oss drivor och krogar
på stjärnljus och vinande hed.

Så stanna där slädar trenne
vid Gränge gästgivargärd.
Tre gäster stånda för henne
som har min kärlek i vård.

Den förste med vänliga miner
hon öppnar den sorlande sal,
där hyllorna bågna av viner
och borden av rätternas tal.


28