Sida:Samlade dikter 1943.djvu/36

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

 ”Statt still, fagra kvinna, och hör min röst!
 Kom med, du skall vila vid mitt adeliga bröst.
I min sal skall du blänka som solen
 och simma i guld liksom hon.”

Men flickan hon svarar i en brådskande ton:
”Jag måste på dans vid källan bortom mon.
 Farväl, du ädle gubbe,
 först får jag mjölka kon.”
Baronen han ståndar i midsommarsken
med blänkende stövlar på skröpliga ben;
 hon flyr över sten och stubbe,
 knappt marken rörs av skon.


II

Du skymtar snabbt förbi min stol,
min stol på spelmansbordet,
och du är lik dig från i fjol,
fast allt är annat vordet.
Jag kom för när ditt fagra skinn,
det lockande och heta —
dig har jag kysst och kallat min,
fast jag bort bättre veta.

Ty aldrig på den gröna jord,
den gröna jord och vida,
jag sitta skall vid bröllopsbord
med dig invid min sida.
En gång när sälla makar få
till vilokammarn skrida,
skall kanske jag bakom er gå
och brudkvällsmarschen gnida.


30