Hoppa till innehållet

Sida:Samlade dikter 1943.djvu/372

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Av allt jag älskar och hatar,
av sol och is, en flod
skall kvälla som hugnar och matar
mitt hjärta med hälsans blod.

Som örnens ungar få vila
från jagandets heta dag,
skall månljus barmhärtighet sila
hit ner och himmelskt behag.

Jag är ett barn av natten
och tarvar dess modersbröst.
Nu sova land och vatten.
Bedrövade värld, hav tröst!

Sjugare den 6 april 1925.


ERIKSGATA

Jag tar dig i ägo, du gamla skog,
och all din mystiska värld.
Jag hälsar dig, höjd över gångarens bog,
på denna min Eriksfärd.

Styv ståndar din man, min gamle kompan,
Förmår du än en galopp?
Sträck ut över gyllene hjortronplan
vårt fasta och tunga lopp.

Bocken står vid sin stugas vägg
i horniga hustrurs mitt:
”Den herrn är mogen, snart är hans skägg
så manligt och grått som mitt.”


358