Jag går som förlorad där vårbäcken skvaltar,
jag går över åsar som rakade galtar,
och kvarnforsen dunsar i gistnade rännor,
och kvarnvinden kommer med visslande pennor
det dånar som vingar av ungdom och vår.
Jag gick och jag sökte i många de år.
Jag frågade långt uppåt Sömlinghågna,
där fjällen för himmelens takstolar bågna:
”Vart äro de ljuvliga mjölnarne gångna?”
Då upplät ett bergtroll sin smädliga trut:
”Gubbe in, gubbe ut!”
KARL JOHAN
Dalmålning
Karl Johan, se Karl Johan!
Han står på Stockholms slott
med stort och krutsprängt väderhorn
och hår som skiner blått.
På svalen utåt strömmen
han står med stav i hand
och sträcker den befallande
ut över folk och land.
Väl mången konungsfågel
flög upp från ringa torp,
men denne höge flygaren
var både örn och korp.
362
