Sida:Samlade dikter 1943.djvu/378

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Karl Johan, se Karl Johan!
 Här svävar han i skyn,
en skum kerub med vingar
 vid vintrigt himlabryn.
Därnedan släpar dalfolk
 hans tunga sarkofag.
Karl-Johansmarschen spelar än
 på tavlan natt och dag.

Så se vi dig, Karl Johan,
 en skymlande gestalt.
Men du var kunglig i dig själv,
 och det förklarar allt.
Lugn steg du som en Fenix
 ur tidens vilda brand,
den siste sagokungen
 i Sveriges gamla land.


KURBITSMÅLNING

Jag målar en ros
och lilja därhos,
en ingen tror,
en ingenstans gror,
och blott till mitt hjärtas nöje
jag slingor och kransar snor.

Jag målar en vår
med nypon i snår,

364