Hoppa till innehållet

Sida:Samlade dikter 1943.djvu/382

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Låt brusa, barn, låt brusa,
jag vet ej vart jag vill,
men alla bäckar rusa,
och ingen löper vill.


DEN GRÅTANDE BRUDEN

Des Knaben Wunderhorn


Kom härut, kom härut, du sköna sköna brud,
dina lustiga dagar äro alla alla slut.
O stackare jag, o stackare jag!
Varför gråter den sköna bruden på sin dag?
Från de unga skall du gå,
bland de gamla skall du stå.

Drag den på, drag den på, för den korta korta akt
du får ju den bruka, din klädnad i sin prakt.
O stackare jag, o stackare jag!
Varför gråter den sköna bruden på sin dag?
Håret skall du klämma in
under vita huvans lin.

Skratta ej, skratta ej, dina röda röda skor
de skola snart dig tränga, du husets unga mor.
O stackare jag, o stackare jag!
Varför gråter den sköna bruden på sin dag?
När till dans de andra gå,
måste du vid vaggan stå.

Vänta blott, vänta ej, om en liten liten stund
då bär du på ditt finger symbolen, blank och rund.

368