DEN ANDRA UNGDOMEN
O Pillman, du är nyktigam,
du blommar och lyser om natten.
Du stänker med Portugalsvatten
ditt skäckiga hår som en dam.
Med skakande axlar och benen i darr,
bland prinsar och histrioner,
i virrvarr av vrål och toner
du dansar, maskerad till narr.
Det snörvlar ett grymt, det brånar ett skri,
det är som en fläkt ur en djungel,
där under elektriska tungel
sin kättja natten släppt fri.
Nu skär genom larmet av stålklang en våg —
vem sitter bland spelmän på stolen,
har Krylbom förkastat fiolen
och dunkar sin snickaresåg?
Kom, dunk och snarr! Jag är en ung narr,
charmörer och kurtisaner
de äro mina kompaner
och alla som dansa med darr.
Se, gubbar leka en fumlig kurtis
och läppja på ungdomsvörten
och drömma bland fikonaskörten
om äpple och paradis.
Nej, kasta din mask och res ditt krön
bland tidens halsar som krokna!
Blås ut det unkna och bokna
och fnys av vrede och kön!
