Den här sidan har korrekturlästs
En gång, det sägs, när nordvästans svåra väder
väckt dig med sitt nattliga dån,
plötsligt en yngling i skinande kläder
stigit fram ur mörkret i vrån,
Omt sin hand han lagt
på din svarv och sagt:
Jag var ock en slöjdares son.
Värdigt i skritt mellan skördemogna ängar
far du bort, och bort far din tid.
Ingen i ditt hus som kan stämma dina strängar,
ingen som din svarvstol tar vid.
Tornets trampa går,
tunga kläppen slår.
Herre, giv oss alla din frid!
GAMMAL RAMSA
Ave Maria,
benedia
dem som suga och dia.
Själv har du haft ett barn vid ditt bröst.
Vyssa med din ljuva röst
i den stränga höst.
Ave Maria,
benedia
dem som köra och ria.
Själv du for till Egypti land.
Led du hästen vid din hand
genom ökn och sand.
394
