Den här sidan har korrekturlästs
Här vill jag tryggt mig luta
att ro och drömmar njuta
och tömma markens doftdryck, som flödar stark och ljum.
Och hasselsnåret vyssar…
Så ljuvt som sövd vid kyssar
av ett par kära läppar, på skogsfruns mjuka arm
jag somnar, medan glida
jag känner mot min sida
vid djupa andetagen en tuvas unga barm.
Lång är min lugna slummer
bland mjölonris och lummer;
då skär i mina öron ett gällt, förtvivlat skri.
Yrvakna ögon skönja
kvällshimmeln, röd som mönja,
och under den en ormvråk, som seglar trögt förbi.
BLOMMANDE RÖNN
I den blå Johanneskvällen
vilar luften ljum och len.
Stora, tunga, vitgrå blommor
bryter jag från rönnens gren.
I den blå Johanneskvällen
vilar luften len och ljum.
Kvistarna jag bröt jag fäster
över bädden i ditt rum.
37
