Men jag drömmer du älskar skogsnattens sus
och de grönskande vildsnårens sång;
från fester, prunkande tomma,
från njutning som tröttar blott
du längtar till strå och blomma
i glömskans och tystnadens slott…
Och en dag, då din håg är het
och tvivlen ej mer förmå,
du kommer självmant den stig som du vet
att du aldrig åter kan gå.
Mitt jubel till mötes dig sjunger,
mitt hjärta till mötes dig slår.
Vi smälta i kärlekens hunger
tillsammans för livets år. —
Ur mitt fattiga, mörka liv,
ur min ensamhets långsamma natt
ropar jag stolt: Vill du heta mitt viv,
så axla min ringhet glatt!
Din fägring skall rikast smycka
i bröllopskvällen vårt bo;
din hemgift heter lycka,
din morgongåva ro.
LJUNG
Ljung du fagra
på hedar magra,
min bästa blomma i barndomsår!
Än får jag bida
i drömmar frida
hos dig en soldag då sunnan går.
